Minns du den dagen
Jag är en höstmänniska. Jag, Kim Novak på en hennes pusch dakota-röda moped, vi älskar hösten tillsammans. Trollens, de röda lövens, svampens och ekorrarnas årstid. Hösten, knulla, döden, cancer eller istället hösten, leva, socialisera, promenera. Jag föredrar det andra.
Jag minns en gång för länge sen. Solen strålade, de flesta löven var nedfallna, de som fortfarande orkade hänga kvar var gul-röda. Jag gick på gymnasiet och var ute på praktik på en kyrklig förskola. Jag tror jag var lycklig. Att vara lycklig! Är det därför jag gillar hösten? Ambivalent hmmm! Jag vet ej varför dagen valt att stanna som en dagsfärsk aftonbladetingress, vet du? Varför stannar vissa saker medans andra försvinner? Fan dig Freud.
En helt vanlig dag i förskolans tecken. Vi gungade, vi andades, vi lekte. Är det kanske från den dagen jag alltid vetat att det är lärare jag skulle utbilda mig till? Jag hade köpt min första mobil av en kompis som hette Peter i klassen. En Nokia 3110. Bidrog det materialistiska inköpet till lyckan den här dagen. Jag tror inte det. Jag hoppas inte det. Men jag tyckte verkligen om min mobil. Inga spel, ingen klocka men 25 fantstiska ringsignaler. Idag bloggar ungdomarna från mobilerna!
Vi hade med oss ostsmörgåsar, kaffe, varm chocklad. Vi såg en groda hoppande. En flicka trillar från en gunga. Jag tror inte att flickan kommer ihåg incidenten, inte heller lärarinnan eller de andra barnen, men jag gör. Jag är ensam om den här kunskapen. Tänk att en lite flicka tillsammans med hennes grupp har gett mig det här minnet utan att vet om det. Helt ovetandes, nästan sövande vackert. Jag säger tack till mina oventade barn som inte är barn längre. Men i mitt minne spelar det inte någon roll. Jag har bara sett dom som barn och vill heller inte se dem som uppvuxna tonåringar. Det kanske blir som den där filmen.
Den där jävla Oändliga Historien. Jävlar vad jag gillade den när jag var liten. Min favoritfilm över allt annat. Ofta gick jag och drömde mig tillbaka till den filmen. Kanske allt för ofta. Ty en dag såg jag den stå på Åhlens filmhyllor. Jag köpte den. Jag köpte popcorn och Cola. Jag stoppade försiktigt in skivan i spelaren och lutade mig tillbaka för 1 1/2 h njutning. Jävlar. Atreju var inte så häftig som jag mindes honom. Falkor var inte cool som jag mindes honom och den elaka häxan var inte lika ondskefull som jag mindes henne.
Jag minns en gång för länge sen. Solen strålade, de flesta löven var nedfallna, de som fortfarande orkade hänga kvar var gul-röda. Jag gick på gymnasiet och var ute på praktik på en kyrklig förskola. Jag tror jag var lycklig. Att vara lycklig! Är det därför jag gillar hösten? Ambivalent hmmm! Jag vet ej varför dagen valt att stanna som en dagsfärsk aftonbladetingress, vet du? Varför stannar vissa saker medans andra försvinner? Fan dig Freud.
En helt vanlig dag i förskolans tecken. Vi gungade, vi andades, vi lekte. Är det kanske från den dagen jag alltid vetat att det är lärare jag skulle utbilda mig till? Jag hade köpt min första mobil av en kompis som hette Peter i klassen. En Nokia 3110. Bidrog det materialistiska inköpet till lyckan den här dagen. Jag tror inte det. Jag hoppas inte det. Men jag tyckte verkligen om min mobil. Inga spel, ingen klocka men 25 fantstiska ringsignaler. Idag bloggar ungdomarna från mobilerna!
Vi hade med oss ostsmörgåsar, kaffe, varm chocklad. Vi såg en groda hoppande. En flicka trillar från en gunga. Jag tror inte att flickan kommer ihåg incidenten, inte heller lärarinnan eller de andra barnen, men jag gör. Jag är ensam om den här kunskapen. Tänk att en lite flicka tillsammans med hennes grupp har gett mig det här minnet utan att vet om det. Helt ovetandes, nästan sövande vackert. Jag säger tack till mina oventade barn som inte är barn längre. Men i mitt minne spelar det inte någon roll. Jag har bara sett dom som barn och vill heller inte se dem som uppvuxna tonåringar. Det kanske blir som den där filmen.
Den där jävla Oändliga Historien. Jävlar vad jag gillade den när jag var liten. Min favoritfilm över allt annat. Ofta gick jag och drömde mig tillbaka till den filmen. Kanske allt för ofta. Ty en dag såg jag den stå på Åhlens filmhyllor. Jag köpte den. Jag köpte popcorn och Cola. Jag stoppade försiktigt in skivan i spelaren och lutade mig tillbaka för 1 1/2 h njutning. Jävlar. Atreju var inte så häftig som jag mindes honom. Falkor var inte cool som jag mindes honom och den elaka häxan var inte lika ondskefull som jag mindes henne.
Kommentarer
Postat av: David
Fan så bra skrivet. Jag önskar en novell eller nått av dig.. håller den samma klass som dagens inlägg kommer jag ha konstant ståpäls medan jag läser.
Postat av: Mikael
Ja vem vet. jag är fortfarande besviken att du har slutat skriva. jag räknar med att du börjar när hösten tar vid
Trackback
