Fan, min enda lampa gick sönder
Men tur i oturen så hittade jag två ljus i det allmäna köket som jag stal. Nu blev det nästan en erotisk stämning som skall ta varas på. Jag tar ett glas rött och skriver ett inlägg.
Jag är ingen flitig bokmask men vissa författare och boktitlar sätter sig mer i hjärnan än andra. Jag tänkte berätta lite om en gentleman vars namn är Charles Bukowski. När jag skriver gentleman kanske vissa tänker: vilken jävla mansgris den där Mikael är, medans andra tänker och förstår att det finns en viss sarkasm i begreppet.
Bukowski har skrivet ett antal böcker och i ett par av dem heter huvudkaraktären Henry Chinaski. Tyvärr har jag inte läst samtaliga av hans utgåvor så jag kan inte bekräfta att alla handlar om samma karaktär. Åter till saken. Boken jag ska berätta lite om heter Postverket och den läste jag första gången för ganska exakt två år tillbaka i tiden. Häromdagen hade jag ett par fria tanketimmar och då slog det mig att jag skulle läsa om den. Sagt och påbörjat.
Chinaski är en herre i 30 års ålderna som super hejdlöst, avskedas oavbrutet, har en skev kvinnosyn och knullar konstant. Det kanske inte låter som en drömbok men sanningen är den att den är bra, jävligt bra. Jag tror att det är språket jag fastnat för, alla sköna kommentarer som tex
Jag hade kommit långt för att vara en kille som en gång i tiden jobbat på slakteri, som hade genomkorsat landet som rallare, som hade jobbat i hundkexfabrik, som hade sovit på parkbänkar, som hade haft alla skitjobb i ett dussin städer landet runt. Efter middagen letade jag reda på ett motell. Det krävde också att man körde en bit. Jag brukade stanna någonstans på vägen för att dricka whisky och öl. Jag undvek ställen med TV. Det var rena lakan, en het dusch, lyx. Det var ett magiskt liv. Och jag tröttnade inte på det.
Och vem kan inte älska det här. Det jag beundrar hos karakären är hans brist på ansvar. Han gör precis som det han känner för utan att bry sig om konsekvenserna. Jag tror att han faktiskt har inspirerat mitt sätt att leva. Jag vill inte påsta att jag lever hans liv men i vissa ställningstaganden och beslustfattande situationer har jag nog haft Chinaski någonstans långt i bakhuvudet. Jag tror även det är bra att leva lite skitigt och planlöst en tid för att sedan uppskatta vad man har.
Bukowski använder Chinaski i böckerna för att beskriva sig själv som ung. Han föddes 1920 och dog 1994. Om man läser den här boken får man känna på en annan värld än den man är van vid för ett ögonblick. Det kan vara bra i dessa bortskämda tider i dagena folkhem.
Jag är ingen flitig bokmask men vissa författare och boktitlar sätter sig mer i hjärnan än andra. Jag tänkte berätta lite om en gentleman vars namn är Charles Bukowski. När jag skriver gentleman kanske vissa tänker: vilken jävla mansgris den där Mikael är, medans andra tänker och förstår att det finns en viss sarkasm i begreppet.
Bukowski har skrivet ett antal böcker och i ett par av dem heter huvudkaraktären Henry Chinaski. Tyvärr har jag inte läst samtaliga av hans utgåvor så jag kan inte bekräfta att alla handlar om samma karaktär. Åter till saken. Boken jag ska berätta lite om heter Postverket och den läste jag första gången för ganska exakt två år tillbaka i tiden. Häromdagen hade jag ett par fria tanketimmar och då slog det mig att jag skulle läsa om den. Sagt och påbörjat.
Chinaski är en herre i 30 års ålderna som super hejdlöst, avskedas oavbrutet, har en skev kvinnosyn och knullar konstant. Det kanske inte låter som en drömbok men sanningen är den att den är bra, jävligt bra. Jag tror att det är språket jag fastnat för, alla sköna kommentarer som tex
Jag hade kommit långt för att vara en kille som en gång i tiden jobbat på slakteri, som hade genomkorsat landet som rallare, som hade jobbat i hundkexfabrik, som hade sovit på parkbänkar, som hade haft alla skitjobb i ett dussin städer landet runt. Efter middagen letade jag reda på ett motell. Det krävde också att man körde en bit. Jag brukade stanna någonstans på vägen för att dricka whisky och öl. Jag undvek ställen med TV. Det var rena lakan, en het dusch, lyx. Det var ett magiskt liv. Och jag tröttnade inte på det.
Och vem kan inte älska det här. Det jag beundrar hos karakären är hans brist på ansvar. Han gör precis som det han känner för utan att bry sig om konsekvenserna. Jag tror att han faktiskt har inspirerat mitt sätt att leva. Jag vill inte påsta att jag lever hans liv men i vissa ställningstaganden och beslustfattande situationer har jag nog haft Chinaski någonstans långt i bakhuvudet. Jag tror även det är bra att leva lite skitigt och planlöst en tid för att sedan uppskatta vad man har.
Bukowski använder Chinaski i böckerna för att beskriva sig själv som ung. Han föddes 1920 och dog 1994. Om man läser den här boken får man känna på en annan värld än den man är van vid för ett ögonblick. Det kan vara bra i dessa bortskämda tider i dagena folkhem.
Kommentarer
Trackback
