Beslutsfattaren

Jeg var hjemme i Nyköping last weekend. I fredags var det nationaldagen och det innebar i lagerdjungeln att vi var lediga. Jog bokade en enkelbiljett på snälltåget för att anvjuta en liten och snärt rekreation i min forna hemstad. Jag mötte upp min vapendragare från pragvåren Lill-Erik på ett av stans hetaste barhäng. Vi hade inte träffats sen jag exilerade från Czech Republic till Svedala i slutet av Januari. Med andra ord satt vi inte tysta över en öl utan minnena började komma tillbaka och några öl senare försökte jag övertyga min vän att vi ska göra ett till äventyr tillsammans. Dock är Erik lite tveksam då hans ekonomisk tillgångar måste säkras och hans framtid tycks stå på spel. "Profiten framför allt" som kungen nästan skulle ha sagt.

Ett antal fatöl senare kom det att ske som anknyter till rubriken. Som så många gånger för blev man som smartast efter ett par öl. Jag bestämde mig för att i augusti nästa år stick till Spanien i 6 månader. Läser vidare på universitetet ett år till för att sedan ta ett break och skaffa lite riktigt livserfarenhet. Det är livskvalite.

Tyvärr så passerade timmarna och skymningen förgick och gryningen tog vid och man blev återigen så där nykter och osmart och tänkte istället, nä fan, jag börjar bli gammal och det är lika bra att studera klart som alla andra idioter och skaffa sig ett jobb och låta sig utnyttjas av staten/kommunen/arbetsgivaren i 40 år tills pensionen tar vid och man kan ligga och åldras på ett sunkigt äldreboende med underbetalda skötare/sköterskor och inte ens komma ihåg vad fan man heter och vad man åt för mat till frukost. Det är livskvalite.

Med dessa smarta tankar i bakhuvudet fortsätta även nästa kväll med at jag och pragerik tog ett par järn på Nyköpings inneställen. Smartheten började ta vid igen och besultsfattaren ändrade lite i planerna. Iställer för Spanien blev det Portugal och Coimbra. En lagom stad som var europas kulturhuvudstad för några år sedan, drygt 150 000 invånare och ett kulturellt jetset liv. Dagen efter så bestod samma hjärnspöke och planerna är så gott som spikade. Jag vet inte om jag befinner mig i delirium eller om jag efter helgens bravader har blivit smart på riktigt. Desto mer jag tänker på det desto mer är jag säker på att det är ett bra beslut.

Coimbra 2009-  det är livskvalite

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0