Hänger på David

Jag brukar läsa god väns blogg (vardagsemigrationen) och i ett inägg tog han upp fackföreningarna, en nödvändighet eller ett politiskt överflöd. Han beskriver olika samtal om skilda åsikter gällande fackförbundets arbetsmetoder och det peronsliga ansvaret. Han berättar om en mor som befinner sig i en socialt utsatt situation och hennes svårigheter att ta det indivduella ansvaret. Han skriver "På väg tillbaka till bilen tänker jag tankar om att hon kanske jobbar skift på ett sjukhus och att hennes tid aldrig skulle räcka till att förbereda ett argumenterande individuellt lönesamtal."

David menar på att fackföreningarna är något bra som slåss för kollektivet. Han antyder även att alla personer inte är kapabla till att föra sin egen talan och jag är villig att hålla med honom. Jag tänkte haka på hans bana och försöka beskriva det positiva med våra fackförbund.

För det första så kan det sägas att utan facket så kan arbetsgivarna göra precis som dom vill, sätta vilka löner dem vill och låta arbetstagarna jobba vilka tider som helst. Vi kan ta salladsbaren i Göteborg som exempel. Alla fik i området accepterade gladligen kraven på kollektivavtal förutom just denna lilla salladsbar. Salladsbarssägaren vägrade betala ut semesterersättning, ob-tillägg samt även skriva under kollektivavtalet. Man kan ju undra hur de andra företagen som sysslade med resturangverksamhet i området skulle känna sig om alla var tvungna att följa fackets regler och betala ut regelrätta löner när en liten salladsbar kan konkurrera på helt andra förutsättningar. Jag vet, detta kan tyckas petitessigt men jag anser blockaden var korrekt utförd och detta exempel kan ses ur ett större perspektiv. Lås oss säga att Volvo och Saab konkurrerar med varandra. Saabs arbetstagare arbetatar 12 timmar om dagen utan lunch med sämre betalning än Vovlos arbetare som jobbar 8 timmar med 1 timmes lunch. Vilka skulle sälja de billigaste bilarna?

Något som kan tyckas självklart är dagens arbetsschema med 8 timmars arbetdag och 5 veckors semester varje år. Hade det inte varit för facket så hade vi troligtvis fortfarande jobbat långa dagar utan semester. Om man tittar på USA så är detta inte en möjlighet för många, det kan tyckas antikt men där är det fortfarande arbetsgivaren som har bestämmande rätten och arbetstagaren kan uppfattas som en medeltida träl.

En viktig lag som facket klubbade igenom är LAS, lagen om anställningsskydd. Kortfattat är det den lag som skyddar arbetaren vid uppsägningar. En arbetsgivare kan inte sparka vem som helst utan god anledning. Denna lag är något som dagens styrande lekstuga delvis vill sudda ut eller för att tala klarspåk, rensa bort. De vill gå tillbaka till tidigt 1900 tal då företagsledare hade makten och arbetarna sågs som en skild ras.

Att få vara med i facket är ett mänskligt privilegium som alla borde ta del i. Det kan tyckas att det blir dyrare och dyrare nu när alliansen har höjt avgifterna. Det dem vill med prishöjningarna är att medlemmarna ska gå ur för att om alla går väljer att lämmna så förlorar facket sin makt och den förflyttas till företagsledarna. Att vara med i facket är att ta ställning.

Om du varit medlem i facket en livstid utan att aldrig ha behövt söka kontakt med dem, då har de lyckats!

Kommentarer
Postat av: Martina

Hej, gillar din blogg. Är det okej om jag taggar den på min blogg? Jag bor just nu i usa och jag håller helt och hållet med om vad du skriver. Tack för en bra blogg!

2008-04-09 @ 19:25:40
URL: http://martinapalmqvist.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0